Igår blev en vanlig onsdag en ovanlig onsdag. En öppen eld i parken gjorde skillnaden. Usch, vad trist det är att gå in och laga kvällsmat när man bara vill vara kvar ute i den krispiga luften! Så vi struntade i det, fixade engångsgrill och korv, ketchup och saft. Sen mös vi en stund till - och kvällsmaten blev en stund som jag inte vill vara utan. Dottern och hennes kompis gillade idén - och när vi drog igång kom fler ungar och ville vara med. Spännande liksom! Jag vet en som nästa gång jag är på affären ska bunkra några grillar... 

Kampanjen "vi gillar olika" fick en ny innebörd för mig igår kväll.

Jag var på föreläsning. Härligt att få fylla på, ta in vad en annan människa tänker och tycker. Lotta Abrahamsson hette hon, 45 år, med aspbergersdiagnos och ADHD. Ursäktade sig för att hon kanske vinglade lite eftersom hon opererat bort en cancertumör härom dagen. Lotta har stor erfarenhet av att hjälpa barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder. Hon pratade massor och fort gick det. Men budskapet var glasklart. Olika är bra, unika är bäst - och det är vi alla som satt i publiken som måste ta med oss budskapet. Förvalta kunskapen - och behandla alla dessa människor som är utsatta pga sin unika särart. För det är vårt bemötande som är avgörande för om dessa härliga killar och tjejer kan få ett gott liv! Vi gillar olika -och jag gillar Lotta Abrahamsson. Vilken drivkraft, vilken uppgift hon gör i sin vardag! Omtumlande bra helt enkelt! 

Nr jag får följa årstiderna mår jag som bäst!

Nu är det höst - och då vill jag hösta. Idag har jag plockat in äpplena, stoppat dem i lådor, packat in dem i tidningspapper så att de står sig. Nu kan vi göra äpplekräm och äpplepaj som är så gott.

En liten rensningsrunda i trädgården blev det också. Dottern cyklade fram och tillbaka och berättade att hon är expert på Stjärnornas krig.

Sonen har pluggat och spelat innebandy. Han varvade den ädla bollsporten med att lyssna in sig på Mozart, Bach och Beethoven. Nu har jag förhört honom - och han är en klassisk expert. 

Sicken eftermiddag vi har haft dottern och jag!

Vi har gjort ett riktigt fyspass i tre timmar på ett ställe som jag normalt undviker. Men eftersom dottern blev bjuden på kalas fick jag offra mig.

Ljudvolymen var hög, luften var mättad av svett och rödrosiga, adrenalinstinna barn sprang kors och tvärs. Första timmen räknade jag minuterna tills vi skulle gå hem. Sen släppte jag loss i klätterställningen och kom på mig själv med att ha kul. Det var inte igår man kastade sig ut för rutschbanor som får magen att killa till av fröjd. Sen var det skönt att landa hemma i soffan, sätta på bryggaren och njuta av tystnaden. Så lugnt!  

Äntligen fredag! Vaknade med en skön känsla imorse. Tittade ut och såg hur gatan var insvept i en vit dimma. Men det spelade ingen roll. Känslan fanns kvar.

För första gången på ett halvår kanske kände jag en närhet till glädjen. Hjärnan var utvilad. Känslan höll i sig hela dagen, en extra stark känsla av närvaro. Älskar dessa dagar när allting blir starkare, alla färger musigare och jag själv känner mig oövervinnerlig.

Allting är möjligt! Eftersom jag satt och lyssnade på en nybliven doktorand på jobbet slog det mig - om jag skulle forska ville jag hellere än något annat i världen forska kring just känslan av flow och vad som skapar den. De flesta fredagar är sköna - men denna var extraordinär. Vad gjorde min fredag så klar? Var det brittsommaren? Promenaden med grannen igår? Den djupa nattsömnen? Eller mina barns kärleksförklaringar? En sak är säker - jag kommer hela livet att söka efter hemligheten med känslan av flow. Den är outstanding- och jag kan göra vad som helst för att uppleva den snart igen!

Där står hon, min egen lilla sångfågel, på den vackra utomhusscenen i Torsby.

Det var sommar då, det är det inte nu. Nu är det höst.

Träden har ändrat färg. I takt med allt det röda, gula och orange som brinner i löven växer min längtan. Det känns som en evighet sen jag stod på en scen.

Snart ställer jag mig framför vilken publik skara som helst och drar en låt.

Det kan bli var som helst, så akut är mitt behov. Jag är sångnödig, sprickfärdig, galen av sånglust! Så passa dig!

Är nyss hemkommen från Behrn Arena där ÖSK spelade ut Gävle totalt.

Morfar, sonen och jag var på plats. Vi njöt av stämningen, korven och spelmotorn i ÖSK:s löpsteg och teknik. 6700 åskådare var kvällens åskådarsiffra.

I söndags var jag på Roma-Bologna på stadio de Olympica tillsammans med älsklingen och 30 000 andra fans. Vi hade laddat med pizza och öl tillsammans med supportrarna. När Romas anhängare sjöng sitt lags sång kom tårarna.

En sån mäktig kör har jag aldrig hört tidigare. Vilken fotbollsreligion!

Att jämföra dessa matcher ärsom att jämföra ost med leverpastej på mackan. Det går ju inte. Jag njöt i fulla drag av båda "påläggen". Mums, vilka upplevelser!

 
Visst är livet märkligt! Ena helgen är man hemma i Närke och lägger tiden på fotbollsmatcher, städning och en liten promenad. Äter lite goda rotfrukter till kvällsmat och kanske en älggryta. Somnar i sin säng.

Andra helgen vaknar man upp i en storstad, tre timmars resa hemifrån.

Vår väg bar till Rom- och den helgen kommer jag sent att glömma.

Som att kliva rätt in i en gigantisk historiebok. I 30-gradiga vindar upplevde vi miljöerna man bara sett på TV och i tidningar. Helt magiskt! Och det bästa- att sätta sig ner vid en trattoria och äta något gott till ett glas rött.