När min farmor Rut dog gav jag henne ett löfte - att aldrig sluta sjunga.

Min älskade farmor som gav mig sitt piano i lysningspresent.

När min mormor som också hette Rut dog gav jag henne också ett löfte - att låta kreativiteten strömma genom livet som en röd tråd. Min älskade mormor hade fem barn men satt uppe på nätterna och skapade vid sin trampsymaskin. Hon ställde ut sina lapptäcken vid 80 års ålder på Liljevalchs i Stockholm.

Nu tänker jag på er, mormor och farmor. Tack för att ni är med mig och mina Glödsystrar på den magiska resan!  Och tack du okända människa som nominerade oss till Svenska hjältar. Vi är så chockade men glada. De riktiga hjältarna är de cancersjuka barnen och deras familjer. Vi är musikanter som kanske kan bidra till att sätta fokus på cancerfrågan. Låt oss göra skillnad!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...