Ser inte ljuset nu. Kanske beror det på att det är rätt mörkt ute, visst.

Men jag brukar ha lätt att hitta ett fönster ut som släpper in ljus.

Kanske är det vintertröttheten som slagit till, jag är ju också människa.

Men det känns konstigt att gå runt och vara låg. Inte mitt naturliga tillstånd direkt. Mest kritisk är jag emot mig själv. Räcker inte till. Oroar mig. Får ont i magen av tankar, mycket kring barnen, ofta kring hur de blir bemötta. Har de de tillräckligt bra?  Kan jag göra mer, annorlunda, bättre?

Sorgliga tankar flyter ut i mina ådror och gör kroppen tung. Tror att jag ska låta de komma. Tårarna. Det rensar upp, det friskar upp. Sen blir det lättare att andas. Imorgon kommer en ny dag. Tack för det!

Tänk att det är första advent! En helg full av tradition, minnen och förväntan.

Sen jag var två år har jag sjungit i en speciell kyrka, första gången ensam med min hand i mammas. Med tiden har mina systrar och Glödsyster Sofia varit med. Och nu de senaste åren även dottern. Ett år blev det inget för den lilla församlingen krympte och sålde sin kyrka och tänkte att det inte vra någon idé.

Men ack så fel det kändes. Nu ska vi ännu ett år få fira advent med käraste Rune och Eivor - och jag ser fram emot det med varmt hjärta. Det betyder så mycket för mig! På söndag kl 11 spelar Eivor psalmen på den lilla orgeln. Första ljuset tänder vi sen! 

Anders 1  

Så förundrad ikväll! Tänk vilken lycka vi har i Glöd som får spela med just dessa killar! De mest musikaliska, skickliga och rara man kan hitta! Och flexibla är de också - står ut med 11 brudar och allt vad det innebär i form av maratonrep utan noter, asgarv och diverske skämt. Det lät mycket bra och nu är jag inte ett dugg orolig längre. Årets julkonserter blir bra!!!
Kapellmästare Andersson...

Agent Björk...nu saknar jag  bara en bild på Anders 2. Det kommer tids nog!     

Idag har det varit en sån där myslördag. När jag tittade ut i morse snöade det - och jag älskar att vakna till flingor som faller. Grötfrukost med ägg är inte fy skam! Sen mös jag med sonen i puffen ett tag, tittade i tidningen och kollade in hans nya spel. Lite smörgåstårta till lunch, det fick bli så eftersom vi hade över från gårdagens kalas. Sen tog mannen och jag en promenad. Blev trött sen, fick vila en stund. När familjen lämnat huset och lugnet lade sig satte jag på julskivan och bakade saffransmuffins. Övade på jullåtar och lyssnade till mina egna tankar. Kvällen har vi tillbringat i idrottshallen med att heja fram MIK:s grymma p98 i innebandy. Vilket spel! Vilka killar! Vilken skön lördag! Nu är jag trött och vill sova. Gonatt! 

 
Fick mig till livs en riktig godbit idag. Ja, i form av en föreläsning. Det var en fd kollega som föreläste om tankens kraft. Vi gjorde övningar. När vi blundade och uppmanades att besöka vårt eget kök och känna och dofta på en citron hände nåt otroligt. Saliven rann till, jag kände doften och det drog i ansiktet precis som om jag smakat den. Men - det fanns ju ingen citron där. Kroppen reagerade direkt på tanken. Exemplet var så illustrativt! Vilken power det finns i tanken! Vilka energibärare positiva tankar är! Karin som föreläsaren heter uttryckte det som att vi kan sätta stängsel för oss själva med våra tankar - eller öppna upp livets möjligheter. Svindlande tanke att smaka på: Allt du vill är möjligt!

Peta in en pinne i brasan, hur ofta gör du det?

Jag menar din inre brasa, din livsbrasa som ska spraka och ge dig och andra energi och värme. Hur ofta tänker du på det?

Senaste dagarna har gett mig anledning att tänka på hur viktigt det är att se till att brasan sprakar. Hur viktigt det är att se till att vi inte går under i ett samhälle där tempot är turbo hela tiden. 24-timmarssamhället är sjukt och ger sjuka människor. Livet är värt såmycket mer! Livet är skört! Har du tänkt på att ju mer vi klämmer in i almanackan desto mindre upplever vi. Det är pauserna, dagarna utan agenda som vi kan andas, känna, fylla på. Tog en siesta idag - och det var så skönt. Hela kroppen värkte av inbakad trötthet. Inför kommande veckor lovar jag mig själv att ta många pauser. Kan du lova dig själv detsamma? 

En kopp rykande het glögg. Frisk luft. Lugn och ro, återhämtning.

Efter en ovanligt hektisk dag på jobbet längtar jag ut i det vita, vackra.

Det är mycket lättare att reflektera ute än inne tycker jag. När lungorna fylls av syre, sinnena fylls av alla intryck som vi inte kan få inne skärps hjärnan.

Jag försöker ta pauser - och jag känner att det ger resultat.

Var på en mycket matnyttig föreläsning häromdagen om självkänsla och gränssättning. Självkänsla är färskvara, självkänslan kan tränas upp.

Men för att träna upp den behövs tid för reflektion - kanske tillsammans med någon du gärna bollar med. Hur tränar du din självkänsla? Vad sätter du för mål för dig själv? Om du inte tycker att din självkänsla är i balans med dina arbetsuppgifter - finns en sak att göra enlligt föreläsaren. Antingen bygga på din kompetens eller sänka kraven. Balans är nyckelordet liksom acceptans för att du är unik och har rätten till och ansvaret för dina egna livsval. Svårt men sant. 

Sänder en bukett av de vackraste och mest väldoftande rosor till två av mina vänner. Denna helg har ni presterat det största som finns att prestera - två små prinsessor. När vi andra krattade löv, flög flygplan, fikade, lagade helgmaten och var och handlade - låg ni på sjukhuset och kämpade. Efter svett och möda så kom de. Äntligen! Välkomna till världen, kära små barn. Som vi alla väntat!

Nu käraste mammor, ska ni ta varje tillfälle ni kan att vila. Däremellan njuta. Snusa in den ljuvliga doften av den nyfödda - och låta er passas upp av den stolta pappan. När ni orkar kan ni ta långa promenader och sedan när den lilla sover ta en stor kopp kaffe. Så trevligt!