Så kom han då, rösten som får mig att gråta, rysa och le. Tommy Körberg, mötte Närkepubliken på Kvarntorpshögen, som kallas Sveriges märkligaste utflyktsmål.

Jag förstår inte vad det är för märkligt med högen - det är ju bara en helt magisk plats för en konsert. Tonerna får en särskild spridningskraft, alldeles under himlen. Körberg balanserade skickligt på linan igår - mellan det folkliga, bitska och finstämda. LÅtvalet var en mix av Fattig bonddräng, Brel, Zappa, Eagles, Il faith a complit - och så naturligtvis Anthem som final. De två timmarna var som en smekning för själen. Att sitta där tillsammans men ändå i sina egna tankar och känna sommaren i varje por. Blicka ut över slätten, dricka en kopp kaffe och njuta. Klockan stannar, rösten tränger in i hjärtats djupaste vrå och får tårarna att stiga. Så vill jag bli förförd av en artist. Han kan sin sak, Tommy.

Och om jag hade fått skriva recensionen i dagens NA så skulle jag ha försökt förmedla just den känslan av en lätt beröring alldeles under himlen. Jag hade beskrivit hur den folkkära artisten plötsligt blev pappan som pratade till sin bedårande dotter alldeles framför scenen. Hon kunde inte slita sig från honom.

- Pappa! ropade hon och vinkade förfullt. En artist som blev människa mitt framför ögonen på en förtjust publik.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...