En löptur och som belöning efteråt- nåt riktigt gott att äta och dricka. Det var min målbild i morse, och den har hjälpt mig genom hela dagen. Jag såg rundan framför mig. Hur svett jag skulle bli. Hur skön i kroppen efteråt. Hur gott det skulle smaka. Flygande Jakob var önskemålet. Så blev det! Gott och onsdagsmysigt! Och utsikten under rundan blev en bonus!

Det är fantastiskt vilket lopp hon gjorde idag! Charlotte Kalla, som sopade banan totalt med norska konkurrenterna i Falun! För min egen del har jag undvikit TVn när det har handlat om längdskidor ett tag. Jag har inte klarat att titta helt enkelt. Kopplar ihop det med att pappa inte längre finns här på jorden. Det var han som var entusiasten, som hade koll och kommenterade i brist på att åka själv. Så mycket längdåkning i benen,så många skidtävlingar han upplevde och smittade mig. Desto mer meningslöst att titta utan att kunna eftersnacka med honom! Men häromnatten hände nåt som jag tror förändrat allt. Jag drömde att jag klev in i barndomens sällskapsrum och fick en chock. I hörnet bakom bokhyllan stod han. Tyst och stilla, i en Sverigetröja, pappa Gunnar. Jag skrek så högt att darlingen vaknade och väckte mig ur drömmens grepp. Men såhär någon dag efteråt tolkar jag det som om pappa hejar på ovanifrån- och vill att jag ska fortsätta känna spänningen och charmen med svenska längdskidåkare. Heja Kalla! Du är bäst! Det tycker både pappa och jag.

Hjärnan mår bra av variation. Som till exempel att möblera om. Sonen flyttade till ett större rum och vi fick ett nygammalt kontor med utsikt. Fräscht!

Vi ville se svanarna. Vi kände oss vintertrötta, bleka och försoffade. Slitna och lite hopplöst trista som man känner sig mot slutet av vintern. Några timmar senare hade vi ont i baken. Men så mycket piggare, gladare och rosiga vi blev! En cykeltur runt Tysslingen gjorde susen. Med kaffe och mackor i ryggsäcken. Vårbäckarna porlade. Grusvägarna hade börjat tina. Och svanarna- de lyfte över sjön.

Hur har du det med energibalansen?
Oj, vad jag fascineras av och funderar mycket kring just det! Om vad som ger plus och minus på livskontot, om vad som håller dig tänd eller vad som gör dig bränd. Vi människor är ju helt olika och mår bra av olika saker. Vi har olika insikt i att vi behöver fylla på med jämna mellanrum för att inte hamna på ett ständigt underskott. Sömn, mat och motion- tre viktiga pusselbitar, liksom känslan av att vara sedd och behövd i relationer hemma och att kunna få göra skillnad. Oerhört intressanta saker, livsviktiga. Skulle kunna diskutera dessa hur länge som helst!

Kaffet är upphällt och rykande varmt.Tulpanen i vasen lyser röd och grann. I högtalaren sjunger Edith Piaf och det franska sirliga kvittret tänder en liten trivsam ton i mig. Trevliga torsdag! Skön morgonstund med blocket framför. Det är härligt att ha lite spåntid. Våren kommer att bjuda på nya, spännande upplevelser men inget går utan ansträngning. Inget serveras gratis. Let's do the work!

Var nere vid bryggan i helgen. Den kraft jag brukar känna där var svag. Femtio nyanser av beige liksom. Lite som livet har känts ett tag. Men jag lovar mig själv och dig att det händer saker under snötäcket. Många frön gror fast att du inte ser det. Det har vänt. Luften doftar av vår och fåglarna kvittrar glatt. Spännande saker är på gång. Energin stiger sakta. Det spirar ska du se. Tids nog ser du det också.

Livet består av kontraster. Det är vin och vatten, blodpudding och entrecote. Det ena är inte sämre än det andra, bara olika. Min 40-årsdag kommer jag alltid att minnas som en av mitt livs höjdpunkter. Det var förväntan och fest, fröjd och glamour. Party med livemusik och buffe. Temat var rött. Kärlekens och passionens färg. Bästa presenten- alla fanns med, ja, några blev sjuka. Men alla fanns runtomkring. Igår fyllde jag 45. Det blev en annan slags födelsedag. Ett stillsamt firande i sängen för att bota virus. Reflektion. Telefonsamtal. Kaffedroppar. Läsning av efterlängtade böcker. De vackraste blommor fick jag. Och en nalle. Den som gav mig den vet vad den betyder just nu. Den får stå som symbol för vänskap som bär. Som en stor mäktig ek att luta sig emot när det blåser. Som med sitt lövverk ger skugga och skydd mot vinden. Kvällen slutade på restaurang med min fina, goa familj. Två timmar, sen hem till Skavlan och sängen. Innan jag somnade kände jag tacksamhet över en väldigt fin dag full av kärlek.