Man får vara trött och sned ibland. Till och med jag är en människa med egna behov. Är just nu innerligt trött på det här me, myself and i samhället där det verkar vara svårare än någonsin att bry sig. Att ta ett initiativ. Att ringa. Att höra om jag vill hitta på något. Tiden har vi alla, det är bara en fråga om hur vi prioriterar. Är trött på facebookumgänget med likes och tummen upp. Vill ha samtal med människor av kött och blod och någon som frågar hur det verkligen känns. Inte bara en bild och "fina du".
Jag har ett hjärta och det är ganska fruset.

När träden brinner i oktober
Och jag drar in kall luft i min lunga
Och himlens kofteblå möter lönnens gyllengula i en match om höstens klaraste nyans
Då rinner tårarna utan slut
För tranbären ska plockas nu
Och älgarna ska jagas
Och vi skulle gå på vägen ned i byn och prata om lugnet som faller i bröstet när det snöar löv i byagatan
Men du är inte där pappa
Och jag kan aldrig förstå varför några får ha sin pappa kvar och andra måste gå till en grav
Jag vet att människan spår och Gud rår
Men det som hände hösten 2013
Är det sämsta manus regissören skrivit