Så länge som det snöar och är kallt och halkigt så får jag finna mig i läget.

Energin finns inte, den har gått åt - och jag har svårt att acceptera det.

Känner den frusna marken inombords. Inget som spritter, bara kallt och tyst och sterilt vitt.

Förra helgen, när det drippplade och droppade i solskenet, och fåglarna kvittrade på promenaden, kände jag hoppet stiga i kroppen. Insåg då att kroppen längtar efter vår, efter att få leva och känna hur saven stiger igen. Så, det är nog bara att härda ut. Vänta in plusgraderna och köpa mer tulpanfång. Låta kroppen styra och inte ha några krav. Våren finns där någonstans bakom drivorna - och den kommer till mig också. En dag kommer den där glada kvinnan som gått i ide att vakna, sträcka armarna över huvudet och gäspa för att sedan titta ut i det grönskande livet.  

Nu är jag urless på vintern. Den gör saker med oss som vi inte riktigt vill, den tröttar ut oss, tar musten ur kropp och själ och isolerar oss ofrivilligt.

När det känns så där riktigt trist och tråkigt att sitta inne och uggla och ingen som man frågar vill följa med ut, då går jag ut till mina fåglar. Det är synd om dem, för de har inte fått tillräckligt med mat den senaste tiden. Föra helgen trodde de att det var vår, då kvittrade de glatt och härligt. Men så kom snön, och det blev tyst. Hoppas att de känner lite lördagsmys, hoppas att de kommer till mig och gläder mig. Jag ska stå i fönstret och spana, längtar ut. 

Ett riktigt frukostfreak - det är vad jag är! Att laga och äta en maffig frukost med äggmacka, gröt och juice, det är livet! Att sitta länge och äta tillsammans, det är en njutning. Det är i alla fall min längtan och mitt mål varje helg. Sen kanske inte alltid det blir så. Men då gånger när allting stämmer, de få, dyrbara gånger jag kan få sitta och äta min frukost länge och långsamt - och kanske tom läsa tidningen samtidigt - då är det lyx! 

Förra våren upplevde jag en av mitt livs roligaste lördagar. Det var i april närmare bestämt - och med det här sköna gänget. Askersunds manskör arrangerar varje år en jubelkonsert, en musikalisk show med allt som där hör till.

Glöd var lokala gästartister och Ewert Ljusberg var den stora artisten.

Stor maffig scen, ljud, ljus och en fullsatt Närlundahall gjorde det hela till en underbar upplevelse. VI sjöng både tillsammans och var för sig. En minivariant av musikalen Grease och den gamla rockrökaren Dead ringer for love var höjdpunkterna. Nu när vintern precis har kommit tillbaka med full kraft och orken sjönk gläder jag mig åt att det kommer en vår. Även denna vår ska vi få sjunga och showa tillsammans. Ser fram emot en fantastisk spelning!

   Som ett slag rätt in i hjärtat. Så känns det när jag hör henne sjunga.

Helen Sjöholm heter hon och är en av Sveriges mest kända sångerskor.

Ikväll hade jag möjligheten och lyckan att få lyssna till henne live.

Scenspråket, mellansnacken - och rösten, rösten - hon har allt det som jag gillar hos en artist. Och det bästa av allt - hon är bara hon. Äkta. Vågar göra en platta med Billy Joels låtar bara för att hon vill det. Integritet kallas det. Och bara en sån sak att inte sukta efter Melodifestivalen för fem öre. Gabriellas sång var ett av slutnumren - och då förflyttades jag till en kyrka för två år sedan när jag sjöng den i ett mycket tragiskt sammanhang. Musiken sätter stämningen och kan förlösa. I både glädje och sorg. Gonatt Helen, du gav allt ikväll. Jag kommer att somna med ett tacksamt leende på läpparna.

Jag - och många med mig - undrar ibland varför media bara rapporterar om det negativa. Sen tiden då jag själv arbetade professionellt i media har jag insett att de positiva händelserna kanske inte lika självklart tar sig igenom nyhetsvärderingen. Men de finns - och det är alldeles underbart när man får läsa eller se sådana guldkorn. Ta bara tanten med handväskan som stoppade ett butiksrån i en brittisk stad. Kolla in klippet på dn.se så får du le idag.

Det är en konst att ha en positiv hållning till livet. Att ha tillit i tanken till att det ordnar sig fast känslan kanske är negativ. Varje kväll innan jag somnar brukar jag tänka igenom dagen och summera de tre bästa stunderna jag haft. Det känns så skönt och bra - och hittills har jag inte upplevt en dag utan guldstunder.

Älskar naturen. Den är livgivande, den finns alltid där och har massr med kraft och inspiration för dig och mig - om vi öppnar våra sinnen. TYcker om att ta in naturen i vårt hus. En liten kvist, ett blåbärsris - och så småningom tussilago, vårens första. Det enkla är det sköna. Naturen själv bjuder alltid på den vackraste dekorationen. Där ligger alla inredningsbutiker i lä. 

För mig är februari en månad som får sin färg av två saker - tulpaner och bokrea. Tulpanfrossan är ett lätt sätt att njuta av färg i en månad som annars fortfarande är ganska vit eller grå. Bokreann inleds i slutet av månaden. Men den börjar några veckor innan när katalogerna dimper ner i brevlådan. Den dagen är det fest!

Att sitta i en skön fåtölj med en kopp nybryggt kaffe och sakta gå igenom katalogen är en högtidsstund! Ett slags försmak av läsupplevelsen. Att glädja sig innan är gratis och kan ge lika mycket som under själva läsningen. Det är faktiskt roligare än när rean börjar. Böckerna ovan finns nog inte på rean - men jag läser dem just nu och kan verkligen rekommendera båda. Att leva utan böcker är inget liv alls.