Var på min kompis Lill-Annas förhandsvisning igår. Hon är bagare och öppnar nu ny butik med plats för ett gäng fikasugna gäster på övervåningen. En härlig tjej, fin kompis och duktig yrkeskvinna är hon, Lill-Anna Nilsson som nu hittat fantastiska lokaler strax nedanför Nicolaikyrkan i Örebro. Tänker gå dit och fika redan på fredag!

Mitt nya favoritställe såklart!  

Vi människor är sociala djur. Det fick jag en lektion kring idag alldeles gratis på en centralstation i staden. Var där i lunchrusningen tillsammans med mina systrar. Vi skulle boka tågbiljetter. Kära systrarna var på ett alldeles strålande soligt humör, jag var väl kanske lite mer laid-back till en början. Mannen bakom disken likaså, var iklädd sin yrkesroll. Men allt eftersom skämten haglade och skratten ekade sprack han upp i stort garv. Det var som att se solen gå upp en disig morgon. Helt plötsligt skrattade vi alla så mycket och gott att jag såg hur han fick koncentrera sig för att få till biljetterna. Vi pratade allt ifårn Citygross till körsång - och till slut gick han ut och hämtade presnter till oss. Som tack för att vi varit så snälla, som han sa. Jag blev glad, han blev glad och mina systrar blev ändå gladare. Snacka om att känslor smittar. Glädje sprids med blixtens hastighet. Ett gött garv förgyller livet! 

Det var ett sånt ljus över stan den där morgonen. Jag var på väg till jobbet, hade parkerat bilen en bit bort för att få en promenad. Det där ljuset över nejden gjorde mig alldeles andlös och jag betraktade världen runtomkring mig förundrad. Kan det vara så här vackert på samma ställe där jag gått så många steg förut?

Med nya ögon såg jag på allt i naturen och ville inte alls gå in. Jag kunde sjunka in i ögonblicket - så kort men alldeles, alldeles underbart.