Hade ett samtal idag som bet sig fast. Hon bär på en djup sorg och jag lånade ut ett litet häfte om sorg till henne som jag skrev i gymnasiet. Det var då sorgen drabbade mig. Min pojkvän körde ihjäl sig tre dagar före jul. Det var blixthalka och allting tog slut. Så kändes det för mig också. Hon sa att hon blev rörd av att läsa och hon kände sig inte ensam i sin sorg längre. Jag blev verkligen glad att några texter kunde lindra hennes smärta. Vi är många som

vandrar bredvid varandra, nära men ändå så långt ifrån. Vi vet så lite om vad vi tänker och om vad vi har i bagaget. Varje människa är ett eget universum och det är förunderligt att få ta del av varandras inre världar. Nu uppmanade hon mig att ta tag i min skrivardröm. Öppna grinden till det där rummet som varit stängt ett tag. Och tänk - det är precis vad jag ska göra!