Alla inlägg under augusti 2011
Har du haft ett riktigt möte idag? Träffat folk gör vi ju varje dag - men har du haft ett riktigt möte? Känt att du delat en stund med en annan människa, suttit ner eller stått upp i och för sig - och fått kontakt. Känt att just den stunden var du på allvar närvarande, där, med, på spåret och lyssnat till den människan?
Jag samlar på såna möten. Öga mot öga, man hör skrattet, nyansen i rösten, ser minspelet. Att mötas på riktigt, gärna över nåt gott att äta - men det behövs inte. Ibland uppstår ett sånt möte precis var som helst, helt oväntat. Plötsligt känner du att du bara är, släpper allt annat som upptar dina tankar och bara möts. Jag önskar att alla människor hade minst ett äkta möte om dagen. Om så bara med sig själv. Jag tror tyvärr att det är många som inte upplever detta. Vi springer så fort så vi missar själva mötet med livet. Det är så synd!
Skulle ljuga om jag påstod att jag kapitulerat. Hänger fram nya klänningar varje kväll och trotsar fortfarande morgonkylan med sandaler. Men nånting har hänt.
Ett lätt fladder inombords när den krispiga luften hamnar i lungorna. Ler när jag känner doften av äpplen på cykelturen efter jobbet. Blickarna dras till de prunkande höstastrarna i krukan utanför dörren. Plommonlila lyser de precis som trädet hos grannen. Hösten nalkas - och det känns rätt skönt. Stearinljusen väntar, filten i soffan väntar, böckerna i korgen väntar. Rätt så mysigt!
Såg du Sigge ikväll på TV:n ? Lilla, söta Sigge, knappa året, som satt i sjukhussängen med slangar i näsan och diggade till musiken? Sigge - ett av 300 svenska barn som insjuknar i cancer varje år. Ditt lilla barn, det dyraste du har får cancer, hela familjen får cancer - och hela livet får cancer. Hur är det möjligt att förstå, att begripa att våra barn som är de vi älskar mest här på denna jord kan drabbas av detta svåra? Den skräck som det måste innebära att få beskedet.
Och tiden innan, när ovissheten slår sina klor i hjärtat. Kampen, oron, han eller hon måtte väl klara sig, måste blir frisk - för något annat finns inte.
Tre av fyra barn klarar sig - men det fjärde barnet klarar sig inte. Mer forskning krävs, fler pengar, fler som engagerar sig. Och under tiden sker det svåra överallt i vårt land. Det drabbar någon nära dig. Barn är så utsatta - och samtidigt så tåliga. Måtte jag får vara med och göra skillnad. Tänk om jag kunde få vara med och hjälpa till så att fler barn kan räddas. Idag - och imorgon känns det mycket bra inombords att vara en Glödare.
Har ni sett att det är rönnbärsår i år? Träden är sprängfyllda av höstens mustiga prydnad. Jag älskar att se en sprakande rönn mot en klarblå himmel. Den lyser som jag brukar göra såhär års. Full av kraft, energiskt klar och skön efter en underbar sommar. Men i år känns det inte likadant, jag bävar inför mörkret, dröjer mig kvar i ljuset, slickar i mig allt somrigt som finns kvar som en katt som lapar grädde. Varför är det så? Får man vara trött efter fem veckors semester?
Ja, det får man nog. Kanske kan jag sänka kraven lite, kanske kan jag nån gång få leva utan att vara på topp. Bara vara en liten stund - och sakta känna in hösten. Musiken är min tröst, den är min snuttefilt och vän. Tonerna och rytmerna ska få fylla min kropp och hålla den solvarm ännu ett tag. Den får mig att spritta trots att hjärtat är tungt. Tack för musiken!
Har ni saknat mig? Har varit utan dator en dryg vecka och provat hur det är att inte blogga. Det kändes både konstigt och faktiskt lite skönt. Erkänner att jag utvecklat ett visst beroende av att uttrycka mig i kortform på detta viset. Men i just denna period av tillvaron - sensommaren 2011 - händer det så mycket på den musikaliska fronten att jag faktiskt kunde behöva en bloggpaus. Glöd - vår kör eller sånggrupp - som vi nu vill kalla oss - har premiär på showen Glödhett den 23 september. Läs mer på www.glod.nu
Försöker annars vänja mig vid att högsommaren blivit sensommar. Det går väl sådär. Jag envisas med att ha kjol och klänning till jobbet och tänker absolut inte ta på mig strumpor förrän i oktober. Och än så länge kan jag gå barfota på grönt gräs. Ska sparka av mig skorna nu och öva lite dans. Det gör själen gott!
Var i norra länet idag för att umgås och ha det gött med min kära syster och kusinerna. Vi satt och fikade vis en sjö och de två äldsta pojkarna gick ner till sjön för att hänga vid bryggan. Plötsligt skriker mannen:
- Vad GÖR han?
Jag som fokuserat på dotterns saft såg inte de de andra just sett och försökt förstå - att en stor tonårig kille gick ner till vattnet och när han passerade kusinen på bryggan fotade han ner honom i vattnet.
Man blir häpen. Tagen. Upphör aldrig att förvånas.
Men jag tror faktiskt inte att killen gör om det. Han fick en uppsträckning som heter duga av mannen som rusade ner och skällde ut honom. Tror även att de som satt på andra sidan sjön hörde, för min man var mycket upprörd.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 | 24 | 25 |
26 | 27 |
28 | |||
29 |
30 | 31 | |||||||
|