När jag tyckte att tonårslivet var tråkigt ringde jag Annelie.

- Ska vi gå runt byn? var den stående frågan - och hon ville alltid följa med.

Där gick vi, varv efter varv och avhandlade allt som var viktigt och som brände där inuti. Kärleken, musiken, framtiden - vad skulle det bli av oss, två bonnatöser som brann för musik och sång?

Där gick vi, sommar, höst, vinter och vår - och pratade. LÄnge och väl. Hon satte färg och ton på min ungdomstid, jag kunde inte vara utan henne.

Nu är vi vuxna och bor långt ifrån varandra. Men jag vet att hon är på besök hemmavid, i vår fina by. Så Anneli, när jag har skrivit en krönika och två protokoll och varit med dottern hos tandläkaren så ringer jag dig. Och hör om du vill komma till mig. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...