Det är härligt att leva nu! Försommar, yster grönska, syréner och blomster av allehanda slag längs vägkanten.

Fotbollstider har vi också - och det sätter sin blågula prägel på många av oss. Vem minns inte sommaren -94 som inbäddad i sol och party? Nu hoppas vi på något liknande förstås. Annars är dagarna späckade av aktiviteter såhär års. I fredags var det alla studenters dag. Stan vibrerade av glädje och examensyra. De unga, vitklädda människorna skrålade och sjöng från arla morgonstund, allt i flödande sol. Underbart! Vi firade Chrille och njöt av sommarkvällen tillsammans med goa grannarna. Igår var det fotbollscup hemma. Planen myllrade av kämpaglada barn som alla ville vinna. Mysigt, mysigt! Dottern lyckades få till ett riktigt höjdarskott, hennes första mål. Den glädjen var värd sin vikt i guld och jag tror att tränarna och jag själv log en timme efteråt! Sen bar det av mot söder för att fira kusin Thomas 40-årsdag. Så vackert och fint han bodde bland djur och fin natur! Kul att träffa släktingar som man inte hinner träffa så ofta som i barndomens dar! Skulle gärna ha velat prata lite mer men vissa dagar ska allt krocka.

Var tvungen att åka hem för att hinna till nästa 40-årskalas hos Claes och Magnus. Trädgårdsparty med glada människor i alla åldrar, mer fotboll och underbar buffé. Somrigt, somrigt! Är glad att det sken upp på både cupen och kalasen, för sol är vad vi alla önskar oss i försommarpresent.

Det är så sällan det är han och jag. Sonen hänger mest med pappan, det blir liksom så när han tillbringar större delen av sin tid på fotbollsplanen. Men ikväll fick vi en promenad. Junikvällen var som gjord för en stilla lunk runt kvarteret. Och då finns det tid att snacka. Sen kan man absolut ha med en fotboll runt också och skjuta lite.

Inga fel. Han tänker mycket min stora kille. Har mycket funderingar. Och är världens finaste kille. Jag älskar honom. 

Jag älskar att kommunicera. Visst trivs jag i mitt eget sällskap också men definitivt skulle jag ha svårt att åka på retreat. Ni vet när man åker bort under ett par dagar för att tillbringa tid i tystnad. Det vore nog skönt första dagen men sedan tror jag lappsjukan skulle gnaga. Det är ju SÅ trevligt att få prata, sitta i goda vänners sällskap och tala om livet, kärleken och det som verkligen betyder något. För tillfället är jag lite trött, lite kraftlös av den här sega flussen - och kanske på grund av att det snart är semester. Men det hjälps inte - efter två timmar på sängen längtar jag efter att bryta min isolering. Så var är ni? Slå en signal - jag är lite förkld men mycket pratsjuk! 

Den här kroppen som jag fick för drygt 40 år sedan är stark och tålig. Den ger sig inte i första taget - och hjärnan som styr den har en vilja av stål. Men idag kände jag hur systemet bara lade ner, och ville ha en säng.

Den här ögoninfektion kom just när jag började känna mig stark i löpsteget och var på gång.

Sånt är livet - då får man landa en stund. Blundar,slappnar av i musklerna, lyssnar på fåglarna som sjunger en aria utanför och slumrar till.

Blir uppraggad i ett vrålåk och den som kör gasar med öppna fönster. Håret svävar i vinden, utanför dofterna av regnblöt asfalt och tung syrén i juninatten. Magi, ren och skär sommarfeeling. Fångad i en dröm, tyngdlös svävar jag fram genom natten. Och kroppen laddar under tiden för nya löprundor.

Min syster är en hejare på det mesta - men på bakverk och desserter är hon outstanding!

Igår kväll när vi firade pappa Gunnar 71 årgjorde hon dessa söta skapelser med chokladtårta, rabarberglass och grädde. Mums! 

En nybryggd kopp kaffe ute i grönskan är aldrig fel! Gärna med kardemumma i, det blir jättegott!

Jag har haft kanel i ett tag men nu varierar jag med kardemumma. Och fågalrna sjöng till!

Eftersom jag fortfarande ser ut som en rödögd och svullen labradortik gjorde jag mitt bästa för att matcha det i kyrkan. Hidinge nya kyrka - en sådan vacker pärla ute i grönskan! Elvisklassikern och Kärleksvisan svävade fint ut i kyrkorummet till Daniels mjuka gitarrklink och brudparet såg sådär lysande lyckliga ut som det ska vara.

En liten finklädd näbbpojke spred glädje på sin upptäcksfärd genom kyrkan - och alla log.

Bröllop i försommartid är väl helt underbart!

Det finns en underbar låt av Barbro Hörberg som heter "Med ögon känsliga för grönt". Tänkte på den igår, att den skulle behöva uppdateras, när jag klev upp och tittade mig i spegeln. Kunde inte låta bli att skratta till. Framför mig såg jag en alien, informatören från Monsterön eller nåt liknande. Dotterns ögonfluss hade hoppat över till mig och färgat hela ögonvitorna illröda och inramade av gult klet. Efter en dusch var jag på gott humör trots allt. Klockan var bara efter 05 och snart skulle vi i iväg till Träpelletsland, Katja och jag. En spännande fredag väntade alltså. Vi styrde vår hyrbil och hamnade efter någon timmes glatt tjattrande på orten. Utbildningen gick mycket bra. Jag fotade hejvilt när Katja i dialog med arbetarna på fabriken gick igenom hälsofaror och möjliga förbättringar. Underbara systemkamera, som jag fick låna! Den gav mersmak. Efter ytterlligare några timmars pedagogisk genomgpng vandrade vi runt i fabriken och fick synintryck, hörselintryck och dofter. Rattade bilen nöjda hemåt - och landade i soffan. Så skönt att sluta dessa röda gluggar ett tag. Vila. Idag ska jag sjunga på bröllop i en vacker landsbygdskyrka. Kära brudpar, jag är glad att solen skiner på er dag. Men tyvärr så får ni stå ut med en rödögd flussvokalist som hämtad från Aliens 32. Men rösten är det inget fel på!