De står där i kransen. Bär den fantastiska färgen inom sig. Midvinterblått. Doften känner vi, vet att den snart kommer att fylla varje rum. Men än så länge står de bara där. Väntar. Längtar efter den rätta tidpunkten. Så en dag, när tiden är inne slår de bara ut. Vi häpnar, njuter, förundras. Att de hade sån skönhet dold inom sig. Tänk om det är så med oss människor också. Plötsligt en dag slår vi ut i blom och visar det som varit dolt.