Sitter vid köksbordet. Dottern lägger pussel. Det enda som hörs är ljudet från diskmaskinen. Utanför fönstret faller snön sakta, flingorna singlar långsamt genom luften. Lugn och ro. Tystnaden är vilsam. En vanlig kväll i december. En ovanlig dag har gått. Farmor och mormor skulle ha sagt-en dag i taget. Så är det. När det är som vanligt så säger man så, skrattar lite och lever ändå med samma, naiva perspektiv. Men när livet förändras, när det händer dig, då inser man att det är det enda sättet. Lev nu, inte då eller sen. Nu är det vi har.