Hade ett möte idag som fick mig att tänka på det där med att blomma som människa. Känna att man lever.

Det har att göra med tiden, den tid som man inte presterar. OM det inte finns någon tid kvar i almanackan för att vara meningslös, känns det snart inuti som om livet saknade mening. Vi människor är ju iniga maskiner - men samhället är kosntruerat så att vi alltmer ska bete oss som om vi vore det. För att blomma behövs mer. Livet är så myckt större. När satte du dig senast ner och funderade över vad som ger ditt liv mening?