Har känt mig ganska sorgsen på sistone. Ni vet sådär mentalt trött som man kan vara emellanåt. Känt mig ensam fast jag är bland folk. Vi springer alla så fort, vi rusar på och hinner kanske inte alltid se varann. Och när våren går iblom blir krocken så tydlig. Det är som om hela naturen ropar"kom ut ur din stressbubbla, människa! Stanna upp och njut, imorgon är vitsipporna överblommade!" Kraften i naturen griper mitt hjärta och jag stänger av datorn, packar en kaffetermos och går ut. Själv orkar jag inte springa som förr, kroppen har inte lust eller ork. Och om det är något jag skulle vilja önska att jag kunde inspirera till så vore det att människor runtomkring mig också saktade ned på sina steg. Inte tog saker så allvarligt. Det finns inte så många måsten mer än att se till att du själv och de du har runtomkring mår bra. Och just, en liten blomma måste man ha!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...