Det kändes som om hösten smekte mig över kinden när jag gick till postlådan. Lite disigt, gula björklöv på marken och en svalare vind i träden. Tio år sen Anna Lindh blev mördad idag. Hon skulle köpa nya kläder på NK till en debatt på TV. Minns hur jag gick en promenad. Försökte smälta nyheten om att sossarnas kronprinsessa låg och svävade mellan liv och död. Därhemma två barn och en man som väntade på besked. Jag minns bilder från begravningen där Eva Dahlgren sjöng "Ängeln i rummet". Alla grät, tårarna bara rann på oss som satt i soffan. Hur kan det bara vara möjligt att en mamma kan ryckas bort så grymt? Ikväll tänker jag titta på dokumentären kl 21 och minnas. Tända ett ljus för Anna och det hon stod för.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...