Jag blev ledsen idag. Hamnade i skottgluggen för en sprickfärdig stackars människas frustration. Som tur var fick jag kliva upp på scenen på eftermiddagen. Vi skulle spela på ett påskkafe för äldre. Personalen hade ordnat det så fint, dukat med gult och dekorerat med fjädrar. Magnus och jag spelade i två omgångar och så fick vi en kopp kaffe och bakelse emellan. Efteråt kom en dam fram. Hon ville köpa boken som jag också berättat om. Hennes bekant hade två barn med autism. En undersköterska kom fram och berättade hur berörd hon hade blivit ända in i själen. Och de gamla tyckte att vi kunde komma varje dag- utom en som mitt i sången ropade " tänk om man kunde få gå hem!"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...