Rut. Så hette hon. Kallades kärvänligt för Rutan. En kvinna som aldrig tog plats. Som med fem barn runt benen hade dagarna fulla av göromål. Men nätterna fanns. Då smög hon upp till sin trampsymaskin och sydde. En konstnär var hon, som trollade med lappar. När hon fyllt 80 fick hon ställa ut sina täcken på Liljevalchs i huvudstaden. Häftig var hon, som en kreativ krutdurk där bakom den vänliga, lite kluriga fasaden. Igår skulle hon ha fyllt 100 år. Min kära mormor, tack för all inspiration du gett och ger mig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...