Min hjärna processar fortfarande allt som drabbat oss de senaste åren. Sjukdomar, död, förluster. Därför går det mycket långsammare med allt. Jag orkar inte pressa mig längre. Samtidigt är jag mindre tålmodig med vissa saker. Vill inte lägga tid på meningslösa saker. Den tid jag har vill jag använda rätt. Vill inte beta av för mycket. Vill liksom leva mer hela tiden och inte bara i helgen. Mitt liv är dyrbart. Jag är unik. Finns bara i ett enda ex.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...