Fotbollsfika när sonen dömde inledde helgen. Skoknytningsträning, simträning och pluggning av blodomlopp med dottern. Egen jogging i höstdis. Grillsnack med darlingen framför köttet på glöden. Låtsnickeri. Söndagskaffe framför nyhetsmorgon. Mer plugg av blodets irrvägar. Hästhoppning med mamma i regnrusk. Varm gulasch med creme fraiche. Kaffetår hos svägerskan. Kexbak. Förhör av blodomlopp. Klädrensning av dotterns garderob. Slappa i soffan. Slut på en blandad helg!

Oavsett vad som händer i livet får vi inte glömma bort en sak. Att prata. Alla är vi olika, tänker olika, känner olika och agerar olika. Men enda sättet att försöka förstå varann är att prata. Lyssna noga. Fråga. Först då kan vi kanske komma längre än att tolka. Kanske till och med mötas. Om vi inte ger upp. Om vi pratar. Gärna med varann. Det är inte alltid enkelt. Det kostar på. Men i slutändan är det enda sättet att ta sig framåt i den här spännande resan som livet bjuder dig och mig på.

I morse var det dimmigt över fälten när jag cyklade in till stan. Sådär trolskt som i sagan, en slöja i luften.
Arbetsdagen blev intensiv. Klämde ur mig ett antal texter från gårdagens miljömedicinska möte till nästa veckas nyhetsbrev. Cyklade hem, tog en snabb dusch. Skjutsade sonen tlll träning och dottern till kör. Tryckte två ostburgare i bilen. Kvällens Glödövning inledde julen 2014. Ett väl mixat program är målet. Några 60-talslåtar hann vi med inför födelsedagsspelningen i oktober. Trött nu, gonatt!

Det är aldrig fel med en skogstur.
Helt rätt kändes det att trampa cykeln på slingriga skogsvägar. Dra in klar höstluft i lungorna. I flera timmar var vi ute. Tysta cyklade vi. Solen sken över våra huvuden. Fågelsträcket på himlen.

En känslosam helg går mot sitt slut.
Livet är verkligen en berg- och-dalbana. Plötsligt förändras allt. Jag tänker på kompisen som hastigt blivit sjuk och nu fått en allvarlig diagnos.
Spelplanen förändras. Känner bara allt starkare att jag vill leva mer. Våga mer. Tro mer och starkare på att jag klarar saker. Vara mer Annika i allt. Lägga energin på det som ger tillbaka.
Livet är ju så förbaskat kort.Vad har vi att förlora? Vill inte ångra att jag inte gjorde det jag brann för. Därför är det med tungt hjärta och en gnagande besvikelse jag lägger mig i sängen ikväll. Dagen gav mig ingen inspiration eller tro på framtiden. Bara trötthet som gror när man är ganska ensam om att se möjligheterna. Idag var det urtrist att vara jag. Som att stå mitt i en guldgruva där det gnistrar men ingen vill gräva för att man inte tror sig om att få loss nåt guld.

Kallt, fuktigt och mörkt. Många och långa trappsteg klev vi, med hjälmarna på. Sen var vi nere i gruvan. Lockgruvan i Pershyttan, där man arbetade från kl 05 på morgonen till
sena kvällen. Man och hustru i team. Hujedamej, vad de slet, de som byggde Sverige!

Det finns alltid nåt att vara tacksam för. Dagens tre bästa:
Bryggjobb och bryggfika med mamma
Älsklingen kom hem.
Sonens fantastiska text om sig själv som jag fick läsa.

Allt har sin tid. Sug på den meningen ett slag. Du vet att livet är förändring- men denna förändring upplevs olika beroende på om förändringen är vald eller påtvingad. Jag försöker öva mig i acceptans. Försöker att varje dag leva nu. Inser att de oönskade förlusterna jag fått vara med om de senaste åren påverkat mig på cellnivå. Det är inget sorgeår jag tar mig igenom, det är en total "remake" av mig själv. När jag sitter på bryggan kan jag känna hur kropp och själ vilar. All övrig tid är jag på resa i mig själv.