När jag läser min egen blogg, kollar igenom inlägg genom åren ser jag en kvinna som kämpar ganska bra.

Som under perioder av sitt liv burit ganska tungt - men som aldrig ger upp.

Jag ser en tjej med en själ där det gror en hel del, spirar och som längtar efter att få slå ut.

Jag tror på henne. Just nu är hon bara lite sliten och trött men hon kommer igen. Det gör hon alltid, även om hon trodde denna svacka att hon hamnat i världens ände. Jag ser en kyrka också, ett rum för andlighet som hon klev in i i våras. Det var ett steg som förändrade och lyfte bort några ton sten från axlarna. Jag ser något gott och friskt mitt i mörkret, en tro på framtiden.