När jag var liten hade vi en bok hemma som hette Lenas trevliga torsdag. Jag läste den från pärm till pärm. Kanske sitter den i bakhuvudet för jag älskar torsdagar. Brukar börja dagen med en långjogging. Kroppen och själen vaknar så skönt. Ofta har jag haft föreläsning på torsdagar men om jag inte har det så brukar jag åka till syster Lenas kontor i Hörsta. Där dricker vi kaffe och har kreativa möten. Låter tankarna studsa emellan oss som färgglada små bollar. Det är alltid så mysigt och ger nya vinklar och perspektiv på saker jag själv inte kunnat vrida rätt.

Jag hade glömt hur mycket jag tycker om den här staden. Hur förälskad jag blev i den för första gången jag var utanför Sverige. Då var det med Annie, jag såg den i andra ring på gymnasiet. Vi landade i London när träden blommade, Hare Krishna tågade genom stan och det var påsk.
Jag var så förundrad. Vilket myller av liv, dofter, ljud och människor. Allt finns och alla får utrymmet att vara som de är och vill. Nu har jag landat i Sverige, fortfarande röd om kinderna och nykär. I swinging London!

Love, Love, Love!

Det som var en vanlig torsdag förbyttes i ett enda stort "Nej!"
En skoldag i Trollhättan blev en skräckens dag när en ensam maskerad man gick fram med svärd och högg besinningslöst. Fasa. Chock. Sorg. Och som alltid beskrivs personen som psykiskt sjuk innan vi vet ett dyft om orsakerna. Ikväll är det många barn och vuxna som ligger sömnlösa.

Är hemma igen efter en mysig helg i Linköping. Vi firade farmors 70-årsdag med god mat, Ted Gärdestadkonsert och flygvapenmuseum. Ett strålande väder fick vi som bonus!

Lyktan sprider sitt milda gula sken över fälten. Himlen skiftar i blått och rosa. Vi är på landet, Kilsbergens blå kam ovanför och framför oss Hembygdsgården Nytorp. Ingen spelning är den andra lik. Vi har hamnat i gemytligheten och gemenskapen i en liten by. Kaffet bryggs och hembakt bröd bullas upp på borden. Magnus ställer ljudet och ovanför den lilla rara scenen lyser ljusslingan. Hur kommer föreställningen bli ikväll? Vilka kommer vi möta? Spänning i luften. Bilarnas ljuskäglor sveper in genom fönstren.
Drygt två timmar senare vinkar vi hejdå till bygdegården. Kvällen präglades av föräldrar som kämpar, som söker kunskap och som behöver prata. Så många vi är som reser med Annorlunda Airlines! Tacksamheten känns varm i magen över att kunna få göra detta.

[Bild]

Det är viktigt att stanna upp. Många av oss lever snabbare än vad vi mår bra av. En sån ynnest då att det går att bromsa in och ägna sig åt att umgås en dag. Igår gjorde vi så. Dottern fick vara med moster och morbror. Vi sprang i den granna höstskogen, tog ett uppfriskande dopp i sjön. Cyklande in till stan och såg på bio. " Så ock på jorden". Älskade filmen precis som ettan, karaktärerna, landskapet, motsättningarna mellan stad och land. En öl på puben, lite snack och sen libanesisk mat. Myslördag!

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

1,77 miljarder kr per år, så mycket är det arbete som vi anhöriga lägger ned värt! Vilken otrolig massa pengar!
Uppgiften var en av de många ord som fastnade i mig idag på Anhörigdagen. Jag var en del av (H)järnkollteamet idag och stod vid bokbordet och pratade psykisk ohälsa. Men vi hade möjlighet att lyssna på föreläsarna. Johanna Kagerup, en pedagogisk duktig och lättsam kvinna pratade om hur vi kan stärka oss för att få energikontot i balans. Förutom sömn, kost och motion lyfte hon fram kulturen, sociala aktiviteter, mental vila utan intryck och naturupplevelser som nycklar. Det sociala skulle kunna utökas men det övriga har jag koll på.
Sören Olsson pratade om att njuta av livet här och nu innan det där sen som kanske aldrig kommer. Han delade med sig av underbara dagar med sin prins annorlunda som så sorgligt dog i våras. En underbart mänsklig, rolig och ärlig föreläsning om det livsviktiga val vi har att leva livet fullt ut den dag vi har och att ta livet som det kommer. Känner tacksamhet över allt jag fått under denna dag.

Kan se tillbaka på två dagar i energiflöde!
Torsdagens föreläsning gick fint!
Känslan i rummet var att vi hade publiken med oss, och efteråt, när en och en halv timme gått blev det fina samtal kring bokbordet. Middagen efteråt var trevlig med fördjupade samtal om anhörigrollen och om ett samhälle där Iphonebeteenden tagit över. Susanne Mulder som driver stiftelsen är en otroligt sympatisk och driven eldsjäl som hade mycket att berätta. När jag kom hem och lugnet lade sig efter kvällsbestyren satte jag mig med utvärderingarna. Alltid lika spännande att ta del av vad åhörarna tycker. Bakom ansiktena på rad finns en oändlig ström av tankar och tycke.
Lite overkligt att läsa men jösses, så mycket uppskattning! Behovet av en föreläsning som min är tydligen stort.
Igår hade jag förmånen att få bidra med min sång vid en begravning. Stora Mellösa kyrka är otroligt vacker och solen och blåsten gjorde höstdagen mild och underbar. Är mycket tacksam att få vara med och ge ljus och hopp genom tonerna, en tröst i mörkret. Jag ser det som en uppgift att ta på allvar, ja en stor ära. Musiken är min men jag får ge den till dem som behöver den just då. Just så!