Det är så skönt med gammal trogen vänskap! Den håller trots tidens tand och livets irrvägar. Ikväll blev det nostalgi när tjejerna från Flix sammanstrålade i Pålsboda. Så mycket skoj vi har haft! Vilken underbar barndom och uppväxt med musiken! Mycket garv blev det! Tack snälla Therese för att du bjudit in, fixat och donat så fint!

Lever du nära någon som är sjuk?
Är du förälder eller syskon till ett barn med funktionsnedsättning? Kanske finns det i din familj en människa med psykiska besvär eller missbruk? Du gör allt för att stötta och hjälpa. Du finns alltid där. Men vem finns för dig när du blir trött och sliten? Det är lätt att känna sig ensam i din sits- men det finns faktiskt hjälp att få. På Anhörigcentrum i Örebro arbetar människor för att underlätta för dig. Du kan ringa dit och boka tid för ett personligt möte eller ställa frågor per telefon. Anhörigcentrum har fokus på dina behov. Hur ser din situation ut? Behöver du hjälp med avlastning? Vill du träffa personer med liknande problem så finns möjlighet till det! Söker du vidare kunskap? Längtar efter någon må-bra-aktivitet? På Anhörigcentrum arbetar människor som ser dig och vill lyssna av hur just dina behov ser ut. Kan de inte hjälpa dig på plats, så lotsar de dig vidare utan utredning, motkrav och beslut!
Enda villkoret är att du eller din nära och kära ska bo i Örebro kommun.
Tveka inte! Ring 019-21 32 30 eller maila till anhorigcentrum@orebro.se
Du hittar även aktuell information på facebook.com/anhorigcentrumorebro
Jag fick träffa Karin Lindskog idag och passade på att fråga henne om allt kring denna fantastiska verksamhet.
Hon berättade med stor entusiasm om sitt meningsfulla uppdrag, att skapa en oas för människor som på många sätt kämpar och sliter för att få livet att gå ihop. Tack för all energi ni plöjer ner, det gör skillnad! På vägen ut fastnade jag framför en vacker textilvägg och tänkte att mönstret blev som en fin illustration till den verksamhet jag just fått lära mig om. Något livgivande och vackert i det mörka.

Hämtade syster yster och hennes grabbar på flygplatsen idag. Återförening på flygplats. Blir alltid tårögd då. Mötas och skiljas, det är livets gång, men mötas, är glädje!
Vi vet aldrig hur länge vi har varann, vi vet så lite. De senaste åren har så mycket tungt hänt i vårt liv att jag inte längre tar nåt för givet. Varje dag räknas, varje nu är guld värt och inget mindre.

Har haft ont i ryggen några månader. Stel och värkande svank på mornarna. Började googla på ryggont och inbillade mig en massa dumheter. Så sa min darling att jag kanske måhända kört för hårt. Aha. Just ja. Jag cyklar till jobbet, står vid skrivbordet hela dagen, springer tre gånger i veckan och går lite då och då. Så har det sett ut ungefär ett par månader. Hur ofta sitter jag? Inte ofta. Hur ofta ligger jag i soffan? Sällan. Så istället för att springa har jag nu promenerat två kvällar. Och imorse var ryggen bättre! Magi! Så ikväll testar jag soffläget med en bok. Och du, skvallra inte för min godissugne man, men chokladen som låg i frysen...försvann!

För många herrans år sedan sökte jag jobb där. Nu styrde vi kosan dit, darlingen och jag, för att få andas ut och mysa lite. Åkerby herrgård, utanför Nora. En herrgård med anor och historia, rum med utsikt. Nedanför byggnaderna låg Fåsjön inramad av brinnande höstskog. Lördagen bjöd på ett särdeles milt och soligt väder. En tvåtimmars runda i skogen fyllde oss med syre och samtal. Bastubad och lite läsning. Sen var vi hungriga som oxar. Soppa på KarlJohan till förrätt, hjort från Hjortkvarn med potatiskaka till huvudrätt och chokladtårta till efterrätt. Herrgårdens ägare, Anna-Lena Persson präglade besöket med sitt brinnande engagemang och sin förmåga att besjäla huset med dess spännande historik. Hon bjöd också på berättelsen om Maria Lang, författarinnan som var Noras stolthet. Lang som ofta besökte herrgården, hittade inspiration där och var en mycket nära vän till Anna-Lenas faster. Eftersom jag plöjt alla Langböckerna och tagit dem till mig var det väldigt kul att få skrota runt på herrgårdens loppis och där hitta juldukar som legat på Maria Langs bord. Morgondoppet i Fåsjön blev pricken över i:et. En väldigt trevlig visit!

Modiga Rut är här! Den kreativa musicerande passionären som alltid hamnar mitt i ett äventyr är en nyfödd sagoboksfigur som får mig att le! Bakom Rut står min syster Lena och min kusin Sofia. I fredags firade de att deras första bok "Modiga Rut och julkapellet" är ute. Med högläsning, sång och snack i en julinramad Teaterlada gav de oss julstämning i oktober. Skumtomtar, julmust, lussekatter och pepparkakor gjorde sitt till. Jag och dottern minglade runt och njöt av en kväll som bubblade av kreativitet! Farmor Rut skulle ha fyllt 100 år denna kväll log nog glatt ovanifrån, liksom mormor Rut med sin lapptäckskonst!

Hösten fortsätter att ge oss milda, sköna dagar! Vad kan man göra då? Varför inte ge sig ut i skogen och jogga sig varm över stock och sten? Får man sällskap med grannen blir det görkul! Sen blir man hungrigare än nånsin. Då passar en höstgryta med kantareller och ölkorv bra. De senaste dagarna har varit skönt höstiga. Döm om min förvåning när jag hittade krokus i full blom igår. Ur led är tiden, som mormor Rut skulle ha sagt!

Poff! Mitt i ett telefonsamtalet slocknade allt i huset och på gatan. Vi tände stearinljusen och drog fram ficklamporna. Så bortskämda vi är i det här landet med bekvämligheter!
Det blev ingen strömming och potatismos, det blev grillade hamburgare. Riktigt mysigt att stå där i kyliga höstvindar och värma sig vid glöden! Och plötsligt tändes huset upp igen! Då hade vi redan saftiga, nygrillade burgare på tallriken. Det var nyttigt att tvingas improvisera och tänka nytt. Strömmingen tar vi imorgon!