Det slog mig idag när jag satt på kursen i mindfulness. Dottern, den underbara dottern, hon är den bästa spegeln av hur jag mår. När det snurrar för fort reagerar hon direkt, som en indikator på mammapulsen. Barn är kloka, de säger och gör kloka saker, alltid i välmening, alltid som en naturlig följd av hur vi vuxna handskas eller inte handskas med föräldraskapet.

Därför ska jag öva på att vara mer närvarande. Känna andningsankaret, se den rosafärgade novemberhimlen, känna den goda kaffesmaken - och höra vad min dotter och son säger. Det enda ögonblick jag kan påverka är nuet.