Hajade till idag på promenaden. En inkräktare på cykelbanan. En onaturlig syn i naturen. En stor och fet godisråtta vid mina fötter. Så äckligt det såg ut. Så konstgjort. Så slog der mig, lika konstgjort är det i vår kropp. Socker och färgämnen och andra ämnen som vi stoppar in frivilligt i vårt naturliga system. Det kan aldrig vara bra!

Tog en långpromenad med mannen idag i blågrådisig morgon. Tänkte se om frusenheten som jag dras med sen igår skulle försvinna. Det gjorde den tyvärr inte så soffläge är nog det enda. När vi var nästan hemma kom de. Dottern på stora cykeln och sonen sprang bredvid. Så glada vi blev! Det som för oss verkade så omöjligt, att få upp henne på storcykeln, fixade storbrorsan. Underbart, fantastisk överraskning! Hans stolta min, hennes exalterade ögon och bara tanken, att han ville hjälpa oss. Mission Impossible, det ska till en brorsa för att klara det! Nu ligger jag på soffan och ler.