Det är en alldeles fantastiskt skön fredag. Precis som man tänker sig den bästa av oktoberdagar. Luften är klar men varm, himlen knallblå och höstlöven singlar genom tillvaron i stilla dans. Den senaste tiden har min tillvaro förändrats på flera sätt. Förändring är livets essens men inte alltid enkelt att hantera. Inte smärtfritt. Jag kan bara konstatera att vi alla är olika när vi möter svårigheter. Vi tänker olika och har olika sätt att hämta kraft och ljus. Skrivandet är en av mina viktiga ventiler och har alltid varit det. Att vara i naturen är ett annat sätt. Jag pratar gärna om det som tynger likväl som om det komiska och glada som händer. Men andra vill inte prata utan hittar andra sätt och det får man respektera. Tror att det är viktigt att inte grubbla hela tiden för då tappar man energi. Kropp och själ måste få vila och fyllas av glädje. Det är nödvändigt!

-Mamma, kan vi inte baka bullar nån dag snart? Sa dottern med det där bedjande tonfall som ingen mamma eller pappa kan motstå.
Därför slog vi till igår och gjorde en deg. Inte för att det egentligen har ett dugg att göra med kvaliteten på ett moderskap eller faderskap, men mysigt hade vi! Och smaken av varma, nygräddade kanelbullar till kall mjölk är svår att slå. Sonen som tyckte att det var "äckligt mycket smör" som fyllning tyckte inte att det var till nackdel sen när han smakade. Mums!