Nej, jag är inte insnöad. Inte inspärrad - eller inlåst rent fysiskt.

Men ibland kan man känna sig instängd ändå. Det kan handla om mönster som måste brytas, nya perspektiv som behöver komma in i vardagen. En situation som inte är hållbar men som det inte finns någon lösning för. Inte än.

Vintertröttheten gör att synen inte blir klar, det kompakta mörkret tynger.

Men plötsligt skymtar solen borta vid horisonten. En kär vän dyker upp, ett gott samtal värmer inuti. Maten smakar gott - och pausen var så välbehövlig.

Energin stiger några grader, nu tänds hoppet igen. Det kanske ordnar sig trots allt, all sorg som värker därinne kanske kan få komma ut - och inte längre tynga kroppen, skymma sikten. Sorg och glädje går hand i hand - så låt oss tro på att hjälpen finns inom räckhåll. Det skulle vara bra för oss alla, det är vad vi behöver.