Vad har du siktet inställt på denna vecka? Måndagsmorgonen är här målad i oktoberakvarell och det är fukt på bilrutan. Mina mål är att vara där jag är och inte någon annanstans i tid eller rum. Nog så svårt ibland. Mina mål är också att se och bekräfta de jag har intill, om det så är arbetskamraterna, familjen eller grannarna. Det är höst och då behöver vi alla krypa lite närmre. Ha en skön vecka där du är!

Hon med anor från Mosstorp, hon som vuxit upp bland blåbärsris och lingonkvistar, hon vandrade sakta bredvid mig. Hela tiden med siktet inställt på nästa tuva. En bärens drottning, oöverträffad i sin jakt på skogens delikatesser. Hon vet vad naturen ger.

Plötsligt stod han där, skogens vilda konung. En 70-taggare, stor och reslig, helt klart ett handjur som trivs bäst i det fria. Var han hungrig? Lystrade han efter något? Nej, han verkade ganska nöjd där bland tuvorna, han visste nog att det vankades rotmos och köttkorv inom kort. Sicken tur för en hungrig tjur!

Alvedon, losec eller en stor stark? Eller en dos av skogen? Skimrande oktobersol, doft av kärr, största möjliga tysstnad. Klafs, klafs om läckande stövel. Men vad gjorde väl det! Nere i mossan, på tuvan fanns de. Om vi böjde oss i vördnad mot backen så kunde vi se dem. Som röda pärlor tätt ihop. Ett naturens smycke som få får se. Men vi såg, vi plockade och hällde upp kaffet där på mossen. Fåglarna flög ovanför våra huvuden. Världens bästa kondis för själen där i mossen.

Oktober är höstens bästa månad, särskilt när solen skiner. Det brinner i träden, luften är klar och hjärnan blir klarare. Fånga dagen!

Försökte få ut dottern på den större cykeln idag, det blev en hopplös kamp. Hon är alltför rädd, så efter tjat, bönande, mutor och att resolut ga provat att bära henne till den gav vi upp. Hon tog den lilla cykeln, den hon vet att hon behärskar och sen stack vi. Mannen och hon cyklade och jag sprang. Bitvis badade jag i löv. Solen strilade mellan grenarna, träden glödde och benen bar. Tre rådjur sträckte ut i galopp över åkern. En lång och skön tur som väckte min trötta kropp.

Det är en alldeles fantastiskt skön fredag. Precis som man tänker sig den bästa av oktoberdagar. Luften är klar men varm, himlen knallblå och höstlöven singlar genom tillvaron i stilla dans. Den senaste tiden har min tillvaro förändrats på flera sätt. Förändring är livets essens men inte alltid enkelt att hantera. Inte smärtfritt. Jag kan bara konstatera att vi alla är olika när vi möter svårigheter. Vi tänker olika och har olika sätt att hämta kraft och ljus. Skrivandet är en av mina viktiga ventiler och har alltid varit det. Att vara i naturen är ett annat sätt. Jag pratar gärna om det som tynger likväl som om det komiska och glada som händer. Men andra vill inte prata utan hittar andra sätt och det får man respektera. Tror att det är viktigt att inte grubbla hela tiden för då tappar man energi. Kropp och själ måste få vila och fyllas av glädje. Det är nödvändigt!

-Mamma, kan vi inte baka bullar nån dag snart? Sa dottern med det där bedjande tonfall som ingen mamma eller pappa kan motstå.
Därför slog vi till igår och gjorde en deg. Inte för att det egentligen har ett dugg att göra med kvaliteten på ett moderskap eller faderskap, men mysigt hade vi! Och smaken av varma, nygräddade kanelbullar till kall mjölk är svår att slå. Sonen som tyckte att det var "äckligt mycket smör" som fyllning tyckte inte att det var till nackdel sen när han smakade. Mums!