Direktlänk till inlägg 3 juni 2011
Vi satt vid pianot. Hon sjöng och jag spelade. Idas sommarvisa, Pippis sommarvisa och sen Den blomstertid du kommer. Och mina ögon fylldes av tårar.
För att den resa vi delat är enorm. För att jag älskar henne och hennes bror så mycket att de aldrig kan förstå hur mycket. För all otillräcklighet jag känner och har känt så tydligt den här våren. För allt jag vill men inte förmår för att orken inte riktigt finns där. För att det snart kommer en skolavslutning, för att de kommer att stå där finlklädda, våra barn och sjunga av hjärtans lust - och för att sommaren är så oändligt vacker nu. Jag grät för att stunde gav mig det som jag så länge saknat. En stund av gemenskap och djupaste närvaro. Det jagade djuret hade somnat.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 |
12 | |||
13 |
14 | 15 |
16 |
17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 |
22 | 23 |
24 | 25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
||||||
|