Hon är en kreativ kvinna som har nära till skratten. Dessutom gillar hon precis som jag att spana på lokal kultur. Klart att det var en kul tur upp på högen med Anette! Vi hade en del att prata om. Som vanligt fick vi idéer. Faktiskt har vi skrivit en bok ihop - och delat en av våra roligaste perioder i arbetslivet.

Så började vår vänskap. Vi vet inte var den slutar - men fortsättning följer som man brukar säga.

  Somrigt, folkligt, avslappnat! Precis som en utomhuskonsert på sommaren ska vara! Kvarntorpshögen bjöd på sitt soligaste leende - när får Glöd komma upp på högen?

  Så kom han då, rösten som får mig att gråta, rysa och le. Tommy Körberg, mötte Närkepubliken på Kvarntorpshögen, som kallas Sveriges märkligaste utflyktsmål.

Jag förstår inte vad det är för märkligt med högen - det är ju bara en helt magisk plats för en konsert. Tonerna får en särskild spridningskraft, alldeles under himlen. Körberg balanserade skickligt på linan igår - mellan det folkliga, bitska och finstämda. LÅtvalet var en mix av Fattig bonddräng, Brel, Zappa, Eagles, Il faith a complit - och så naturligtvis Anthem som final. De två timmarna var som en smekning för själen. Att sitta där tillsammans men ändå i sina egna tankar och känna sommaren i varje por. Blicka ut över slätten, dricka en kopp kaffe och njuta. Klockan stannar, rösten tränger in i hjärtats djupaste vrå och får tårarna att stiga. Så vill jag bli förförd av en artist. Han kan sin sak, Tommy.

Och om jag hade fått skriva recensionen i dagens NA så skulle jag ha försökt förmedla just den känslan av en lätt beröring alldeles under himlen. Jag hade beskrivit hur den folkkära artisten plötsligt blev pappan som pratade till sin bedårande dotter alldeles framför scenen. Hon kunde inte slita sig från honom.

- Pappa! ropade hon och vinkade förfullt. En artist som blev människa mitt framför ögonen på en förtjust publik.