Vi satt vid pianot. Hon sjöng och jag spelade. Idas sommarvisa, Pippis sommarvisa och sen Den blomstertid du kommer. Och mina ögon fylldes av tårar.

För att den resa vi delat är enorm. För att jag älskar henne och hennes bror så mycket att de aldrig kan förstå hur mycket. För all otillräcklighet jag känner och har känt så tydligt den här våren. För allt jag vill men inte förmår för att orken inte riktigt finns där. För att det snart kommer en skolavslutning, för att de kommer att stå där finlklädda, våra barn och sjunga av hjärtans lust - och för att sommaren är så oändligt vacker nu. Jag grät för att stunde gav mig det som jag så länge saknat. En stund av gemenskap och djupaste närvaro. Det jagade djuret hade somnat. 

Det har varit ett himla rabalder om Patrik Sjöbergs bok där han berättar om sexuella övergrepp i barndomen. Kanske synen på denna friidrottsstjärna förändras nu. Plötsligt är han den som kallas till Rosenbad för att prata om ämnet - och många är vi som lyssnar. Modigt och starkt gjort av dig Patrik att gå ut och avslöja vad du fått utstå. Hoppas att du inspirerar många att gå i dina fotspår. Vi är många vuxna och vi är alla ansvariga för de barn som vi har rumtomkring oss.

OM det är så att vi ser och hör saker som inte känns bra - så är det bara vi som kan göra något åt det. Stå upp för barnen - de är så utsatta, de är i våra händer.

Den veckan Patrik Sjöberg publicerade boken ökade samtalen till BRIS med det dubbla. Det behöver inte bara handla om det sexuella - det finns många sätt som barn kan trakasseras och behandlas illa på. Smått och stort. Avskyvärt att känna att vi i många fall i detta samhälle inte välkomnar barn och inte ser dem som de är. Respekt åt barnen!